Capcito

StikkiNikki: Så byggde jag glass-imperiet

Svenskar älskar glass och är de som konsumerar mest glass i Europa. Uppstickaren StikkiNikki som tillverkar ekologisk glass har visat framfötterna på glassmarknaden och vuxit kraftigt på kort tid, men vägen dit har inte varit lika smooth som hennes gelato.
– Jag behövde pengar för att kunna expandera och det har varit svårt att hitta någon som kan hjälpa till med finansiering av verksamheten. Fastän jag hade överlåtelsekontrakt för våra lokaler – värda miljontals kronor, såg inte banken det som tillräcklig säkerhet för att kunna hjälpa mig, säger Nicole Emson, grundare av StikkiNikki.
Det resulterade i att hon fick jobba hårt för att tjäna in pengar som hon senare återinvesterade i företaget för att kunna bygga och utöka verksamheten.
Idag driver hon nio glassbutiker i Stockholm och har planer på att fortsätta växa.
– Tillväxtresan är det roligaste med att driva bolag. Det är en ständig känsla av panik kring hur det kommer gå, i kombination med tillfredsställelse när allt fallit på plats. Trots att det varit kämpigt att stå på egna ben så har jag lyckats, säger Nicole Emson.

Capcito är ett fintech-bolag som grundades av entreprenörer lika frustrerade som StikkiNikki – över hur svårt det är att få in finansiering för växande företag.
Capcito satsar på att erbjuda schysst och smidig finansiering. Michael Hansen, grundare och vd på Capcito säger:
– Det ska vara lika enkelt att söka finansiering som att lyssna på Spotify eller swisha.

Foto: Daniel Lagerborn från Monroe Design

Detta är en annons från vår partner, den är inte skriven av journalisterna på Omnis redaktion. Innehållet behöver inte nödvändigtvis reflektera Omniredaktionens åsikter.

Dela

Öppna i ny flik

Relaterade ämnen

Capcito Partner

Toppnyheter

Anna Lindstedt utanför rättegångssalen.  Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Fallet Gui Minhai

Lindstedt förnekar brott efter möte om Gui Minhai

Den första rättegångsdagen mot Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt är över, rapporterar SVT.

Hon är åtalad för "egenmäktighet i förhandling med främmande makt", efter att hon haft möten om den av Kina fängslade svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai.

Enligt Sveriges Radios Kinakommentator Hanna Sahlberg har de kinesiska reaktionerna varit obefintliga.

– Den kinesiska ambassaden säger sig inte alls ha något med det här att göra. Trots att det ska ha iakttagits under mötets gång att det åktes fram och tillbaka till den kinesiska ambassaden, säger hon.

21 min
Anna Lindstedt. Leif R Jansson / TT / TT NYHETSBYRÅN
undefined

Åklagaren: ”Hon har agerat i strid mot svensk politik”

I dag inleds rättegången mot tidigare Kinaambassadören Anna Lindstedt.

Åklagare Henrik Olin säger till Ekot att det finns gränser för vad ambassadörer kan göra, även om de har långtgående befogenheter.

– Hon har agerat I strid med gällande svensk utrikespolitik, och det får inte ens en ambassadör göra, säger han.

Lindstedt står åtalad för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt efter att ha arrangerat ett möte med kinesiska affärsmän i syfte att få den fängslade bokförläggaren Gui Minhai fri. Åtalet faller under brott mot rikets säkerhet.

Idag 03:18
Gui Minhai/Anna Lindstedt. TT
undefined

UD ville förflytta Lindstedt före Gui Minhai-mötet

UD ansåg att dåvarande ambassadören i Kina, Anna Lindstedt, var för personligt engagerad i fallet med bokförläggaren Gui Minhai och ville förflytta henne från sin roll, rapporterar DN.

Men Lindstedt satt kvar och åtta månader senare arrangerade hon det möte med kinesiska affärsmän på Hotell Sheraton i Stockholm som gör att hon nu står åtalad för ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt.”

Lindstedt anklagas för att ha överskridit sina befogenheter, vilket hon förnekar.

"Någon förhandling med Kina har inte förekommit och departementet har varit informerat om mötet", säger hon själv i ett pressmeddelande, enligt TT.

Igår 21:47
Läs mer om Fallet Gui Minhai
Oceanix City – den flytande staden med 10 000 invånare OCEANIX/BIG-Bjarke Ingels Group
Passion: Framtidens städer

Den flytande staden – en realistisk vision?

Klimatförändringarna innebär en stor oro för att många av världens stora städer delvis kan hamna under vatten i framtiden. Samtidigt börjar det i många stadskärnor ta slut på platser att bygga nya bostäder på. Nu har FN via sitt organ UN-Habitat – som forskar kring bland annat hållbar stadsutveckling – därför gått in och stöttat ett projekt där man tittar närmare på möjligheten att skapa flytande städer, skriver BBC.

Projektet drivs av bolaget Oceanix, MIT-universitetet i Boston och forskningssällskapet The Explorers Club. Tillsammans har man tagit fram ett exempel på en stad kallad Oceanix City som är baserad på en grupp med hexagonala plattformar som tillsammans hyser 10 000 invånare.

– Det finns redan tusentals hus av det här slaget i Nederländerna och på andra håll i världen. Nu är det bara en fråga om att skala upp det och skapa integrerade system och samhällen, säger Mach Collins Chen som är vd för Oceanix till BBC.

Han menar att planerna är fullt realistiska och att det största hindret är mentalt.

– Termen ”flytande stad” gör människor nervösa, säger Chen, och påpekar att många upplever det som obehagligt med något som skulle kunna flyta iväg.

Flytande städer kräver förstås mängder av annorlunda lösningar. Oceanix City har till exempel inte någon traditionell sophantering med sopbilar. Istället används pneumatiska tuber som skickar avfallet till en sorteringsstation där det avgörs vad som kan återanvändas. En annan intressant lösning är burar monterade i vattnet under plattformarna som fångar in musslor och alger som kan användas som mat. Alla byggnader föreslås även vara producerade i hållbara material som bambu och timmer, skriver Business Insider i en artikel om projektet.

3 maj
Shutterstock
Passion: Framtidens städer

Vertikala växthus kan förse våra städer med mat

I och med urbaniseringen så kommer det i framtiden att bli svårt att förse världens städer med mat. Runt fyra procent av jordens yta är odlingsbar, men används redan idag för att producera 93 procent av all mat. En potentiell lösning på problemet skulle kunna vara växthöghus mitt i städerna, skriver The Guardian i en längre artikel om saken.

Att odla på höjden kan tiodubbla antalet grödor som man kan få fram på den markyta som ett växthöghus tar i anspråk. Dessutom innebär ett centralt läge att man inte behöver transportera grödorna särskilt långt, något som gör processen med att tillhandahålla mat i städerna både billig och miljövänlig. Det svensk-amerikanska innovationsföretaget Plantagon jobbade tidigare med just det här konceptet, och ett första svenskt växthöghus planerades i Linköping innan bolaget gick i konkurs 2019. Men på andra håll i världen – bland annat i Singapore, München, London och Chicago testas växthöghus redan för fullt.

En annan variant på samma tema är att odla i underjordiska växthus, men det kräver stora mängder elektricitet för belysningen, vilket än så länge har gjort att konceptet inte fått samma genomslag.

Den Londonbaserade arkitekten och författaren Carolyn Steel menar att det framför allt är grönsaker snarare än spannmålsprodukter som tjänar på att närodlas i anläggningar i städerna. Detta då grönsaker är ungefär 200 gånger så värdefulla per kilo som spannmål.

– Varför odla spannmål i staden när den kan odlas tre mil bort och sedan ligga i en butik i tre år. Butiker som säljer spannmålsprodukter är ju en av grundanledningarna till att städer ens finns, konstaterar hon i The Guardian.

2 maj
Övervakningsutrustning för städer är en marknad som frodas just nu.  Shutterstock
Passion: Framtidens städer

Storebror ser dig – vardag i morgondagens metropoler

Terrordåd och spridningen av sjukdomar är några av de företeelser som har gjort världen till en annorlunda plats än vad den var för bara ett par decennier sedan. Att det här har börjat märkas i form av en ökad övervakning på många håll, inte minst i världens storstäder, har sannolikt inte undgått någon vid det här laget. Och mycket pekar just nu på att olika former av övervakningssystem är något som allt fler storstadsbor kommer att få vänja sig vid.

Sajten Smart Cities World konstaterar i en artikel från januari i år att den globala marknaden för övervakningsutrustning för stadsmiljöer var värd motsvarande 65 miljarder kronor år 2018, en siffra som beräknas växa lavinartat till 195 miljarder kronor år 2023. Ökningen är betydligt högre just i den här specifika delen av segmentet än om man tittar på marknaden för övervakningsutrustning rent generellt.

Det handlar till stor del om fast videoövervakning med så kallade CCTV-system, men mobila lösningar som kroppskameror och sensorer som till exempel kan fånga upp ljudet av skottlossningar växer också snabbt, då städer runt om i världen i allt högre utsträckning utrustar sina polismyndigheter med sådan teknologi. Det framgår av en rapport från analysfirman Berg Insight.

Den största marknaden för den här typen av utrustning är i dag Asien, och kinesiska städer dominerar även just nu när det handlar om övervakning av allmänheten. Men en lista över världens mest övervakade städer som tagits fram av Comparitech visar att såväl London som Atlanta nu har tagit sig in på topp tio.

1 maj
Läs mer om Passion: Framtidens städer
Michaela Coel.  Pressbild/HBO
Recensioner

HBO:s nya är explosiv och modig: ”Det här bör ni se”

Nya HBO-serien ”I may destroy you” tar ett modigt, modernt och annorlunda grepp på ämnen som våldtäkt, samtycke och sexuella gråzoner, konstaterar Aftonbladets recensent Karolina Fjellborg.

Serien är skapad av Michaela Coel som också spelar huvudrollen som Londonförfattaren Arabella som anmäler en våldtäkt trots att att hon inte het minns vad som hänt. Den bygger delvis på Coels egna erfarenheter.

”Det här bör ni se”, skriver Fjellborg och delar ut en fyra i betyg.

DN:s Helena Lindblad kallar serien ”omisskännligt en produkt av metoorörelsen”. Hon skriver att serien är gedigen och att de allvarliga ämnena kryddas av humor och värme.

Times recensent Judy Berman kallar serien explosiv och komplex.

”Snarare än att vara en berättelse om en kvinna som blir våldtagen, berättar Coel om en författare som lär känns sig själv”, skriver hon.

1 tim
Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi. Peter Knutson
undefined

”Boken låter som ett skämt – men bör tas på allvar”

Att SvD:s ledarskribent Ivar Arpi och TV3:s supernanny Anna-Karin Wyndhamn skriver en bok om att det får vara nog med genusflummet på universiteten låter som ett skämt från en vänsterpodd – men faktum är att frågorna som väcks i ”Genusdoktrinen” förtjänar att tas på stort allvar, skriver SVT:s Per Andersson i en recension.

Ebba Witt-Brattström håller med om att boken ställer relevanta frågor, men tycker att de ”försvinner i den anekdotiska bevisföringen”, skriver hon i en recension i SvD. Författarna lyckas därmed inte bevisa tesen att genusvetenskap hotar högskolan och vetenskapen, anser Ebba Witt-Brattström.

Expressens Victor Malm skriver att kritiken av postmodernismen och den intersektionella teorin har ett par poänger, men att författarna ”går ohederligt långt när de genom enskilda exempel försöker framställa stora delar av disciplinen som relativistisk ideologiproduktion, och lyckas dessutom blanda i en dos transfobi”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

1 tim
Läs mer om Recensioner